Kom med stormsteg, synd att värmen är borta men hösten är allt bra vacker! Ska väl ut å promenera nån dag snart...
Jobbet funkar klockrent, trivs så bra! Blir så glad bara jag tänker på att jag har ett jobb, som jag valt att jobba på, inget jag söker för jag måste ha ett jobb utan de här jobbet söker jag för det här vill jag jobba med....
Arbetskamraterna är underbara, gamla som nya å vi får vara med å påverka, skapa rutiner å utveckla... Förra veckan var jag på två utbildningar, en om sväljsvårigheter å en ALERT, där vi fick lära oss massa nyttigheter.
Jag mår för övrigt bättre, rökningen har jag inte slutar med men det kommer, och jag är fortfarande lila trött, ska nog ringa doktorn så de får kolla så jag inte har järnbrist... Annars är det väl höstsyndromet som drabbat mig....

Är så lycklig men samtidigt så lessen... Det måste vara stress, över allt, jobb, hem, resan till Berlin, barnen som gör revolt å jag själv... Blir så trött på mig själv, varför kan jag inte bara fortsätta vara lycklig, som alla andra människor?!
Jag har ju fast jobb nu precis där jag vill, hemmet, alla har väl ett hem som måste skötas, flygresan till Berlin överlevde jag å hem med å där hade vi det underbart, barnen, alla barn gör väl revolt?! Å jag själv, visst, viktväktarna har väl funkat sådär men jag har inte gått upp mer än ett par kilo, rökning, ja visst jag halkade dit igen efter 6 månaders uppehåll, men va fan... Skulle bara vilja lägga mig å sova, sova bort allt som bekymrar å vakna upp glad, nöjd å lycklig....

Här är tatueringen...